Teatermamman

Jag gillar att blogga. Man reflekterar över vad som hänt under dagen och vad som händer i livet, samtidigt som man snabbt får ut detta så att alla som vill kan läsa. Men tyvärr skriver ajg inte så ofta som jag skulle önska. Var har all min tid tagit vägen? En ganska enkel fråga att svara på, jag pluggar, har småbarn och ett socialt liv. Men hur hinner alla andra då? Jag har sett på facebook att många statushöjer sig via telefonen. Jag har också konstaterat att många av mina vänner sitter och pekar på sin skärm och poff så händer det något! Jag är i chock! Jag har aldrig varit något direkt teknikfan, som haft "det senaste". Jag lyssnar på musik hemma via min stereo (som nu är...15 år gammal - still going strong!), via Stella (hennes högtalare är långt ifrån bra på att återge ljud) elelr via hörlurarna i mobilen (glappar, så man måste trycka lite på hörlurarna för att kunna höra musiken). Jag är ingen teknik-tjej. Faktum är att jag börjar känna mig lite smått handikappad över att jag ännu inte hoppat på Iphone-vågen, skaffat mig en läsplatta eller att jag fortfarande har en stationär dator från 2006. Inga terabyte här inte! Och lite i förväg så tycker jag synd om min son, som säkert kommer att komma hem från skolan och säga "mamma, varför har alla andra platta tv-apparater och inte vi?". Pengabegreppet kommer såklart in, för tillfälelt prioriterar jag babysim och bokklubb före en ny mobiltelefon UTAN GLAPP men hur kommer det bli sen, när Sonen är äldre. Kommer hans framtida kompisar förstå att vi kanske inte har råd med en massa elektriska attirajler när vi valt att bo i hus eller kanske hellre reser till Skottland och tågluffar än köper Iphone18? Jag undrar ja...grupptrycket är starkt.