När allting snart är slut

skriv en sång som barnen sjunger
när terminen tagit slut

Föregående rader är tagna ur Bo Kaspers Orkesters "Vi kommer aldrig att dö". Som lärarstudent har man inte skolavslutningar. Det är lite synd, för vilka är det som skulle klara av det bäst om inte lärarstudenter. Vi ska ju bli experter på att ha fina klänningar, vilka blommor som passar bra i buketter man får av eleverna, snabba lösningar på vad man ska göra när det börjar regna, hur "Den blomstertid nu kommer" går med alla verser och självfallet nationalsången (som numera är inskriven i kursplanen i musik- Det ni!). Men som sagt, man har inte skolavslutningar.
Jag tror dock att jag skulle behöva en skolavslutning, med ett bra avslut. En enorm vemodskänsla har kommit ver mig. Det är en mix av flera saker men en stor anledning är de alla fantastiska kurskamrater som jag inte ska gå med till hösten. :-( :-( :-(
Fördelen för mig är jag blir klar med min lärarutbildning nästa vår, och snabbare kan komma ut och börja jobba och få min legitimation. Men nackdelen är att jag inte får gå i skolan med alla roliga människor som jag gått med de senaste året. Jag går å andra sidan i skolan med de som jag började med för snart 3 år sedan. Men ändå, saknad är och förblir saknad.

En annan viktig ingrediens i denna vemodighet är det efterlängtade el-piano som jag var och köpte i måndags. Efter att under våren fått höra av min kursare H att man kan söka merkostnadslån för musikinstrument som lärarstudent, så sökte jag följaktligen. Det tog lite tid, men så småningom kom ansökan in. Trodde jag. Det visade sig att jag bara skickat in bilagan. Så jag fick beställa hem orginalansökan. Trodde jag (CSN är lite otydliga). På hemsidan stod att "du kan inte ansöka om merkostnadslån via Internet". Efter att ha fått några mejl från CSN (som jag trodde handlade om att jag ska gå en sommarkurs på LinnéUniversitetet) så gick jag slutligen in - och ansökte om merkostnadslån via nätet. Hallå, CSN- ni får nog jobba på det där med TYDLIGHET.
Nåväl, i måndags ramlade beloppet in på mitt konto och då är det bråttom för då måste man köpa instrumentet och skicka in ett kvitto till CSN inom en månad, och med tanke på tidigare händelser så åkte jag till affären direkt. Jag köpte pianot, betalade pianot och fick hemkörningen på köpet. Pianot skulle komma tisdag eller onsdag sa de i affären. Jag ringde goda vänner och mutade dem med middag och hoppas på, nej RÄKNADE med att pianot skulle finnas i min lägenhet senaste onsdag kväll. Under onsdag eftermiddag hade fortfarande inget hänt. Då är det ju så bra i vårt internetbaserade samhälle att man kan spåra sitt kolli via Internet så detta blev mitt mission. Första anhalt var att ringa till affären för att få reda på kollinumert. DÅ VISAR DET SIG ATT AFFÄREN INTE HAR SKICKAT PIANOT ÄN!!!!! %"/"%#&#&/
Nåväl, jag får ett kollinummer så att jag själv kan spåra transporten. Sedan i går eftermiddag står det "Schenker har tagit emot transportbeställningen". Jaha, vad betyder det? Står det i en utav Schenkers lastbilar nu eller är det kvar i affären eller vad händer? OCH VARFÖR ÄR DET INGEN SOM BERÄTTAT DET FÖR MIG!!!?!?!?!?
&%"%#%"/"/#/

Deppig....var är mitt piano...


Vänta...vadå...är jag själv hemma?

Maken och sonen är för tillfället på väg hem från svärföräldrarna i den lilla Sörmländska orten. Om en dryg timma är de hemma igen hos och med mig. Men för tillfället är jag själv hemma. Det händer inte ofta! Eller jo, det händer väl lite då och då men då har det oftast föregåtts av en diskussion i stil med "jag behöver plugga, kan inte ni gå ut och leka lite". Det har sällan varit stunder som denna när jag i klänning sitter i sommarkvällen (jo, när det är 20 grader ute är det sommar tycker jag). Jag har studerat aktivt i dag och hamnat i svåra funderingar som löste sig framåt eftermiddagen efter konversation med en kurskamrat. Så egentligen borde jag väl sitta och fundera på min uppsats. Men jag vill inte! Jag vill hellre att min älskade make och son ska komma hit så jag får krama lite på dom. Vilken ambivalent känsla, gå - jag behöver plugga men stanna-jag saknar er annars


Det där med att se sig omkring och framåt

NU sitter jag här hemma i vår röra och inser att jag för första gången på länge har energi att ta tag i den. Alla som någonsin haft barn antar jag har upplevt den här tröskeln av "Oj! Han klarar sig själv, jag kan göra något ostört". Min städdiciplin var dålig innan jag fick barn och den blev inte så mycket bättre av att min son inte är så bra på att sysselsätta sig själv, vilket är helt normal för en 1,5 åring. Det känns skönt och inspirerande och jag kopplar ihop detta med ljuset och våren. Helt plötsligt har jag ork och energi, känner lycka och glädje. Däremot tar jag inte tag i det en lördagkväll och min bästa bortförklaring just nu är min uppsats som ska vara färdig om två veckor. Det är den inte, men å andra sidan är det inte 20 maj i morgon heller.

För att ändå känna att jag presterar något här i livet så spelar jag café world på facebook (förlåt för alla statusgrejer alla facebook-vänner). Ett perfekt sätt för mig att ta en snabb paus i vardagen. Om man nu kan kalla ca 30 minuter två gånger om dagen för "en snabb paus". Jaja, en undersökning visade att arbetare blev mer effektiva om de fick slappa lite framför datorn ca 10 minuter per timme. Kanske kan få gälla för mig också...

Har även suttit ner i dag och skrivit ned mina drömmar. Det blev 4 kategorier: Personligt, familjärt, teater och yrkesliv.  Några urklipp av mina drömmar just nu: Personligt: Laga mat oftare (vet dock inte om maken skulle tycka det var lika roligt, han trivs nämligen i köket) Familjärt: Göra en roadtrip i Norrland. Teater: Oj oj oj...var ska vi börja...Yrkesliv: Plugga drama...eller NO, eller få ett jobb som jag trivs med för den delen.

Jag önskar DIG all lycka med DINA drömmar. Nu börjar mitt arbete att uppfylla mina

Inspirerad...laddar om

Efter att ah fått ett mindre psykbryt i veckan av all stress som jag (frivilligt) försatt mig i så laddar jag nu om för sluspurten. 3 veckor kvar tills min uppsats ska vara inne. Nu Jävlar ska här pluggas! Dock önskar jag att jag ahde haft liiite mer go. Kanske verkar det som så på utsidan, men innerst inne är jag helt slut. Trött och oinspirerad. men om man säger en sak tillräckligt många gånger till sig själv så blir den sann, så: Jag är inspirerad och pigg! Jag är inspirerad och pigg! Jag är inspirerad och pigg!

RSS 2.0