Teatermamman

I går satt jag i soffan och kollade på teven. Jag hade haft huvudvärk i nästan 24 timmar. Helt plötsligt kände jag två korta "smällar" precis vid högerörat. Jag blev otroligt rädd, fick en otrolig huvudvärk, ringde vårdguiden och panikade, tog en värktablett, sov i två timmar, ringde mamma, ringde pappa och frågade om migrän i släkten. Till saken hör att det bara gjorde ont i halva delen av huvudet och ansiktet. I dag ringde jag vårdcentralen och berättade om min otroligt läskiga upplevelse. Fortfarande var halva ansiktet bortdomnat och blev även varmt. Det var otroligt obehagligt, men läkaren konstaterade virus och ordinerade vila. 

Efter en helvetisk natt där jag fick väcka Maken för att kunna gå på toa utan att ramla så kom vi fram till att vi behövde uppsöka ett sjukhus på lördagsmorgonen. Barnen inhystes hos Familjen H som även hjälpte till med skjuts till sjukhuset. Väl där fick jag ligga på en brits innan vi blev insläppta på ett rum och undersökta av en mycket trevlig uska som hette Denniz. Han kollade både det ena och det andra och alla värden var bra. Sen kom läkaren, som hette Håkan, och efter en helvetisk undersökning med illamående och skit så konstaterades att jag fått kristallsjukan. Lite ung, tyckte läkaren, men jag var tydligen ett skolexempel på kristallsjuka. Lite vridningar hit och dit och sen mådde jag lite bättre och kunde släppas ut i verkligheten igen. Nu har yrseln släppt, men jag har fortfarande en jobbig huvudvärk. 

Vaknade med yrsel, ont i halsen, ont i örat och värk i bihålorna. Efter att ha sovit i soffan nästan hela dagen (och tagit lite värktabletter) samt druckit kaffe så har jag nu piggnat till lite. Men jag är så otroligt trött på att vara sjuk. Jag grät i morse i Makens famn. Jag ringde vårdcentralen och undrade om det skulle vara så här? De sa att det kunde ta en dag till innan jag kände mig bättre igen. Om jag inte kände mig bättre i morgon så skulle jag ringa tillbaka då. 

I går ringde jag vårdcentralen igen och fick komma och träffa samma läkare som förra gången. Han var lika trevlig som förra gången! Denna gång gick jag därifrån med ett recept på penicillin. Efter att ha käkat 3 tabletter känner jag mig mycket bättre. Jag har till och med orkar handla idag! Jag och Maken slog två flugor i en smäll så medan han åkte till vårdcentralen och träffade våra nya favoritdoktor så åkte jag till Willys och köpte mat för tre dagar framöver. Wohoo! Även Maken kom ut från vårdcentralen med ett recept på penicillin OCH hostmedicin. Både han och jag är mycket piggare idag. Han orkade till och med lägga Sonen ordentligt och inte bara "jaja sov i vår säng jaja kolla på film JAJA". Eller...han har ju inte kommit ut från sovrummet än, så det kan hända att det inte alls gått jag. Jag lyckades lägga dottern också. Det är också en bedrift. Jag har varit så sjuk! Kan inte komma ihåg när jag mått så här dåligt så här länge senast. Främst fysiskt menar jag då. Psykiskt mår jag rätt okej. Jag märker att jag har otroligt höga krav på mig själv, vilket är rätt jobbigt framförallt när man är sjuk. För när man är sjuk så åstadkommer man ingenting, man försöker snarare göra så lite som möjligt. Så då får psyket ett törn. 

På onsdag är det en vecka sen som jag gick hem efter halva dagen på jobbet, åkte ner till öppna mottagningen på vårdcentralen och fick träffa en superbra läkare som gav diagnosen bihåleinflammation. Aj och hem och vila. Nu har det gått 5 dagar och trots att jag inte tycker jag gjort annat än vilat de senaste dagarna så är den molande värken i bihålorna tillbaka igen. Bu. 

Först blev jag sjuk och var sjuk i två veckor. Sen jobbade jag i fem dagar. Dag nummer sex vaknade jag upp med ont i halsen. Dag nummer 10 bröt jag ihop på jobbet och åkte hem. Domen av läkaren samma dag blev bihåleinflAmmation. Sedan blev maken sjuk också. Så nu är vi änna sjuka föräldrar här hemma. Dottern är frisk som en nötkärna. Sonen är hos mormor och morfar (vi insåg att vi behövde hjälp här hemma). Dottern kom hem i går kväll men Sonen fick sova kvar.