Ont i ögat
Av någon anledning så har jag fötts med eksem på vissa delar av min hud. Ögonlocken är t.ex. en öm punkt på mig. Salvor har varit en del av min vardag så länge jag kan minnas. Nu har jag dock ådragit mig en dålig vana. Eftersom min nattsöm strkt har påverkats av att få en Son så har det under mina ögon bildats små bruna påsar. Inte så stora och inte så mörka men de som känner mig kan säkert lägga märke till detta. I en iver att försöka dämpa dessa påsar har jag även börjat använda min ögoncreme på dessa påsar, vilket har lett till att jag fått en vagel (eller nåt) under höger öga. Första gången tänkte jag "oj, vad ont det gör. Aj, synd om mig". Andra gången detta hände kopplade jag ihop det med salvan. "Jag ska nog inte smörja mig där mer". Tredje gången...what can I say. Pucko känns som ett lämpligt ord just nu. Klantig är ett annat. Tredje gången är sista gången känns som ett bra "statement" just nu.
Mitt jobb är knepigt. Jag älskar mitt jobb, tro inget annat. Men ibland är det svårt med tystnadsplikt. Man vill så gärna ventilera med sina närmsta vänner efter dagens slut, men allt man får säga är "det var lite jobbigt i dag". Om man jobbar i butik t.ex. så kan man ju komma hem och säga "I dag kom det in en fruktansvärt otrevlig kund som svor och verkligen förstörde min dag!" och jobbar man med typ kopiatorer så kan man ju komma hem och säga "i dag lagade jag en maskin och efteråt blev jag jättenöjd med min insats och kopiatorn såg jättefin ut efter att jag bytt ut tonern". Det är lite svårt med mitt jobb. Jag kan bara ringa mina kompisar och säga "det var lite jobbigt i dag"." Jaha, svarar dom, vad då då?" "Det kan ju du fundera på, svarar jag (och hoppas att någon jobbarkompis har tid att lyssna under dagen eller dagen efter eller att min chef har tid. Men tiden finns inte alltid.)
Fast på ett sätt kan det vara skönt att ha tystnadsplikt också. Det är ju som att gå runt och ha en massa hemlisar hela tiden, med sina chefer och jobbarkompisar. Jag gillar att ha hemlisar.
Jag är för övrigt väldigt trött. Jag satt och pratade med några jobbarkompisar i dag och mitt i en mening när min jobbarkompis pratar så avbryter jag henne och säger "vem pratar du om?" "NN, sa jag ju" svarar hon. "Jaha, jag trodde du bytte ämne", svarar jag, varpå min tredje jobbarkompis börjar skratta utan hejd. Ja, så kan det gå.
Mitt jobb är knepigt. Jag älskar mitt jobb, tro inget annat. Men ibland är det svårt med tystnadsplikt. Man vill så gärna ventilera med sina närmsta vänner efter dagens slut, men allt man får säga är "det var lite jobbigt i dag". Om man jobbar i butik t.ex. så kan man ju komma hem och säga "I dag kom det in en fruktansvärt otrevlig kund som svor och verkligen förstörde min dag!" och jobbar man med typ kopiatorer så kan man ju komma hem och säga "i dag lagade jag en maskin och efteråt blev jag jättenöjd med min insats och kopiatorn såg jättefin ut efter att jag bytt ut tonern". Det är lite svårt med mitt jobb. Jag kan bara ringa mina kompisar och säga "det var lite jobbigt i dag"." Jaha, svarar dom, vad då då?" "Det kan ju du fundera på, svarar jag (och hoppas att någon jobbarkompis har tid att lyssna under dagen eller dagen efter eller att min chef har tid. Men tiden finns inte alltid.)
Fast på ett sätt kan det vara skönt att ha tystnadsplikt också. Det är ju som att gå runt och ha en massa hemlisar hela tiden, med sina chefer och jobbarkompisar. Jag gillar att ha hemlisar.
Jag är för övrigt väldigt trött. Jag satt och pratade med några jobbarkompisar i dag och mitt i en mening när min jobbarkompis pratar så avbryter jag henne och säger "vem pratar du om?" "NN, sa jag ju" svarar hon. "Jaha, jag trodde du bytte ämne", svarar jag, varpå min tredje jobbarkompis börjar skratta utan hejd. Ja, så kan det gå.
Kommentarer
Trackback
