Mer än heltidsstudent strax före jul...jo tjena
Tackar ödmjukast för http://deadramaonline.wordpress.com/ som jag fått en Cherry on top av! Fina Fian skriver inte så ofta, men hon gör det alltid rakt och inlevelsefullt med en föredömlig ärlighet.Inifrån och ut, liksom. <3
Jag? *rodnar* Detta inspirerade mig självklart att snabbt skriva ett nytt inlägg, medan sonen blir underhållen av TN samt sin pappa i köket. Problemet med att blogga är just att HINNA göra det. Det finns ju en del som man MÅSTE hinna, som typ handla, jobba, ansöka om studiemedel så man kan göra de förstnämnda t.ex. I denna kategor ingår för de flesta även att gå till någon form av arbete, befinna sig där under lämplig tid (oftast ca 8 timmar) för att sedan ta sig hemåt igen. Som student är dessa gränser något flytande. Som standardfras under min studietid har jag aktivt använt "det kan jag göra hemma sen" som motto. Det blev svårare när jag fick barn. Jag har, under hösten då maken arbetar levt under mottot "det kan jag göra ikväll" eller "jag sätter mig på biblioteket en stund och läser sen...i morgon". Är det någon gång jag blivit sugen på att julstäda så är det nu! Jag skyndar mig hem från min, för tillfället något kortare och enklare platsförlagda studietid i form av praktik på en lämplig skola. Min tanke före jul är såklart att julstäda, julhandla, julrimma, julpyssla,julbaka och "julleka" med sonen medan maken går till sitt arbete eller bara gör något annat för en stund. Inte någonstans ligger min motivation just nu på att plugga. 2 veckor före julafton.
1. Det är MÖRKT ute. Har ni tänkt på det, klockan är "någon gång på eftermiddagen" och man går in i en butik, på toa, tittar åt ett annat håll och PLÖTSLIGT så är det KOLSVART ute. Hur kan en solnedgång gå så fort? Och varför blir jag lika förvånad över dess hastighet varje år?
2. Det är ju snart JUL! Kanske är det min stundande lärarexamen mot yngre åldrar som satt sprätt eller bara min vanliga barnslighet men jag gillar att julfixa. I alla fall mer än att plugga. Julplugga är ju inget begrepp, eller hur?
Slutligen: Alla småbarnsmammor där ute: Hur orkar ni? Hur orkar ni vara pedagogiska och roliga, vara med när era barn ständigt krver er uppmärksamhet och ni absolut inte får lämna rummet knappt och än mindre gå ut ur lägenheten. Jag undrar verkligen...
Jag? *rodnar* Detta inspirerade mig självklart att snabbt skriva ett nytt inlägg, medan sonen blir underhållen av TN samt sin pappa i köket. Problemet med att blogga är just att HINNA göra det. Det finns ju en del som man MÅSTE hinna, som typ handla, jobba, ansöka om studiemedel så man kan göra de förstnämnda t.ex. I denna kategor ingår för de flesta även att gå till någon form av arbete, befinna sig där under lämplig tid (oftast ca 8 timmar) för att sedan ta sig hemåt igen. Som student är dessa gränser något flytande. Som standardfras under min studietid har jag aktivt använt "det kan jag göra hemma sen" som motto. Det blev svårare när jag fick barn. Jag har, under hösten då maken arbetar levt under mottot "det kan jag göra ikväll" eller "jag sätter mig på biblioteket en stund och läser sen...i morgon". Är det någon gång jag blivit sugen på att julstäda så är det nu! Jag skyndar mig hem från min, för tillfället något kortare och enklare platsförlagda studietid i form av praktik på en lämplig skola. Min tanke före jul är såklart att julstäda, julhandla, julrimma, julpyssla,julbaka och "julleka" med sonen medan maken går till sitt arbete eller bara gör något annat för en stund. Inte någonstans ligger min motivation just nu på att plugga. 2 veckor före julafton.
1. Det är MÖRKT ute. Har ni tänkt på det, klockan är "någon gång på eftermiddagen" och man går in i en butik, på toa, tittar åt ett annat håll och PLÖTSLIGT så är det KOLSVART ute. Hur kan en solnedgång gå så fort? Och varför blir jag lika förvånad över dess hastighet varje år?
2. Det är ju snart JUL! Kanske är det min stundande lärarexamen mot yngre åldrar som satt sprätt eller bara min vanliga barnslighet men jag gillar att julfixa. I alla fall mer än att plugga. Julplugga är ju inget begrepp, eller hur?
Slutligen: Alla småbarnsmammor där ute: Hur orkar ni? Hur orkar ni vara pedagogiska och roliga, vara med när era barn ständigt krver er uppmärksamhet och ni absolut inte får lämna rummet knappt och än mindre gå ut ur lägenheten. Jag undrar verkligen...
Tacksam för livet
Vissa stunder i livet så börjar man reflektera över sin egen och andras dödlighet. Kanske med tanke på jämn födelsedag nyligen kanske, men även klimathotet och dess konsekvenser får mig att fundera över hur länge man faktiskt kommer att stanna på den här planeten och hur drägligt livet kommer att bli i framtiden. Vilket leder mig till att allt egentligen handlar om att njuta av den dag man lever just nu. Vilket jag verkligen gjort de senaste dagarna. Förra veckan innebär utveckling (finns växtvärk som ett begrepp för vuxna? Har haft det i hjärnan och själen hela förra veckan, intensiv var bara förnamnet). Denna vecka har varit lite lugnare och erbjudit lite mer tid för reflektion. Vilket gör att man verligen hinner njuta också! För man vet inte vad nästa dag innebär. Eller nästa år för den delen! Det är en av de två saker som jag bär med mig efter min depression. 1. njut av dagen (har man varit nere i skiten så uppskattar man det mesta efter det, även om det bara känns halvbra egentligen)
2. Det gamla ordspråket "I nöden prövas vännen" gäller verkligen. Man ska njuta av de vänenr man har (både de man träffar ofta, och de mer sällan). Med anledning av min födelsedag i går räknade jag till 63 kommentarer med glada tillrop på facebook riktade till mig och så älskad har jag inte känt mig på länge. Vilken egoboost!
2. Det gamla ordspråket "I nöden prövas vännen" gäller verkligen. Man ska njuta av de vänenr man har (både de man träffar ofta, och de mer sällan). Med anledning av min födelsedag i går räknade jag till 63 kommentarer med glada tillrop på facebook riktade till mig och så älskad har jag inte känt mig på länge. Vilken egoboost!
