Polyamorös - var går gränsen?

När man är student, med en något begränsad budget, speciellt då maken är föräldraledig, måste man ibland inse att man måste jobba för sitt uppehälle. Det är trist. Man får mycket mindre tid med familjen. Med 1,5 timmes resväg till och från skolan varje dag är den redan begränsad och när maken dessutom jobbar kvällar och helger blir tiden med varandra allt mindre. Hur står man ut? Man bestämmer sig! Se där, då har vi löst alla världens skilsmässor - eller? November brukar annars vara månaden då jag verkligen funderar på om jag valt rätt make i mitt liv. Hittills har det inte blivit skilsmässa. Lagom till december har jag kommit fram till att jag har valt rätt.
Den senaste tiden har dock mina funderingar gått kring polyamorism. Var går egentligen gränsen för att vara polyamorös? Kan man ha en sexuell relation och en vit relation och ändå vara polyamorös? Eller är man bara en väldigt god vän med den andre då? Går gränsen just vid själva sexet eller är det upp till varje part i relationen att bestämma var gränsen går?

Vill bara förtydliga att jag inte på något sätt är ute efter ytterligare en relation (sexuell eller vit). Det räcker med de jag har, tack så mycket! Nu fokuserar jag på att låta den realtion jag har överleva november. Men eftersom det gått de senaste 9 åren så är jag inte orolig.

Kommentarer
Postat av: Dea

Spännande tankar. Man skulle väl å ena sidan kunna se det som att alla relationen utom de allra mest svartsjuka och begränsande är polyamorösa, för alla har vi väl flera att älska. Barn, föräldrar, syskon, vänner....

Eller så är det som definierar relationen som polyamorös om att man inom primär-relationen diskuterat rättigheter och skyldigheter för de andra relationerna.

2010-11-23 @ 22:08:55
URL: http://deadramaonline.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0