Min stora lilla son

I dag har jag varit jättevuxen och besökt en förskola som ligger nära oss som vi vill sätta vår son i kö till. Det var ca 45 minuter av runtgående och tittande medan sonen, passande nog, fann sig i miljön, hittade två beundrare samt lekte med det han hittade. Sonen trivdes som fisken i vattnet (som för övrigt bodde på avdelningen för de yngsta barnen). Personalen var jättebra, så nu väntas bara att vi skickar in ansökan och hoppas på det bästa. Fast vi ska besöka två förskolor till, för att ha något att jämföra med liksom. Min son är så underbar (och så stor!, snart förskolekille)

Varför säger man dagis men inte föris? Jag ska starta en ny trend, vilka är med mig?

Under kvällen hade sonen ett litet utbrott (han fick inte skriva på datorn) och gick in på sitt rum, stirrade argt på sin pappa och drämde ilsket igen dörren. Jag inser nu vilket sorts barn jag har fått, oj oj oj. Han är större än jag trodde.

Nu sitter jag och gör en lektionsplanering i Läs och Skrivinlärning. Jag är jättebra på att göra 7 saker samtidigt som jag planerar. Vet inte om det spär på kreativiteten eller hämmar den. Vågar inte undersöka det.

Själv hänger jag på den massan i februari som är sjuka. Här är det förkylning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0