Teatermamman

Som blivande lärare för årskurserna F-6 har jag förmånen att få läsa Specialpedagogik. Även om vår kurslitteratur för det mesta förespråkar någon fom av "det är fel på organisationen och miljön, inte på barnet" så går det ju inte att komma ifrån att vissa barn får en diagnos (även om det inte är lika ofta som jag trodde och inte heller lika lättvindigt, tack och lov för det!) så börjar jag se livet och mina medmännsikor i diagnoser. Alla analyseras och funderas över, vrids och vänds på. Nu kan jag dock med 99 % säkerhet säga att de flesta i min bekantskapskrets inte ens är i närheten av en diagnos. Däremot så har jag ju själv fått en diagnos en gång (fast dock inte en neuropsykiatrisk som ADHD, Asperger eller Tourettes) utan en medicinsk diagnos, som jag börjar känna av nu. Trodde först att det var dags för familjen att utökas med ytterligare en medlem (symtomen på stress och graviditet har ganska många gemensamma beröringspunkter) men ack så besviken jag blev då så inte var fallet. Så nu står jag här, känner av en depression, stressad och fantastiskt ogravid. Jag har dåligt samvete för i princip allt jag gör just nu. Är jag hemma så har jag dåligt samvete för att jag inte städar, diskar eller leker med Sonen. Är jag i skolan har jag dåligt samvete för att jag ligger efter med skolarbetet. Är jag någon annanstans så har jag dåligt samvete för att jag inte är hemma eller i skolan.  Speciellt om jag gör något för mig egen skull som typ shoppar eller umgås med en god vän. Otroligt störande och tar en väldig massa energi som man behöver till annat. En sak är dock bra. Jag jobbar aldrig helger. Vi får se hur det går med pluggande i helgen om jag känner att jag måste göra det, men förra veckan så klarade jag mig utan. Jag hoppas på samma resultat nästa vecka. Helgerna behövs verkligen till rekreation, och när Maken arbetar så mycket av den tid jag inte är skolan så krävs det en del att vara med Sonen också. När känner man äntligen att man är tillräcklig som förälder? Borde inte den känsla komma snart? Jag har ju bara ett barn dessutom.