Teatermamman

Jag växte upp i en familj där min mamma och pappa var lediga verje helg. Om någon av dem arbetade någon lördag så var det pappa. Då hade han JOUR pch fick MYCKET PENGAR för det. Min son kommer att växa upp i en familj där pappan jobbar lördagar lite då och samt säljer biljetter lite då och då på kvällar. Jag har dok, för min egen del, ägnat de senaste tio åren åt att vara upptagen i princip varje lördag med antingen jobb eller teater. Den här "lördagkvällsmyskänslan" som fanns när man var liten var helt plötsligt inte viktig längre. Jag hade varken tid eller lust till lördagsmys. Jag tyckte till och med att det var lite töntigt med folk som inte hade almanackan fulltecknad och gjorde något av sitt liv. SEN FICK JAG BARN. Helt plötsligt finner jag mig själv liggandes i soffan snaskandes på en mjölkchoklad med sonen i knät (snaskandes på ett paket russin...alltså inte paketet utan russinen, men ja, ni fattar) och efter att ha varit ledig hela dagen kände jag hur lördagsmyskänslan kom krypande. Utan några som helst töntighetskänslor! Den bara fanns där och var där och kom och omfamnade oss alla medan maken tog fram kameran för att filma Familjen Lördagsmys. Eftersom vi nu har bestämt i vår familj att jag inte ska jobba helger ett tag framöver så innebär det att jag kommer att ha lördagsmys väldigt många lördagar framöver. Känslan av att inte ha panik över detta gör att jag får lite vuxenräddhet.
Samma känsla inföll sig även i dag när jag insåg att jag om ca 10 månader kommer att fylla 26. "Då är man ju vuxen på riktigt", som min väninnna S sa när hon inträdde denna vuxna ålder. Plötsligt gäller liksom inte ungdomspriset på SJ längre. Det är skrämmande att inse sin egen dödlighet, men samtidigt lite roligt att fundera över vad man kan tänkas vilja hinna med innan 26 års ålder. Bli tvåbarnsmamma och ha lördagsmys står högt på min önskelista. Vi får väl se vad 2011 bär i sitt sköte.