Teatermamman

Och så var terminen slut. Snart. Egentligen är den inte slut förrän den 17 juni men jag har inget mer obligatoriskt seminarium mer för den här terminen. Bara två skrivuppgifter. Suck.

Flera av er som läser (eller dig om du bara är en) känner igen situationen när man har väldigt mycket att göra. Såna perioder har jag haft så länge jag har sysslat med amatörteater. Jag har även haft ett driv av att prestera. Den gamla klassiskern "jag gör - alltså finns jag" stämmer in på mig. Sen gjorde jag en del förändringar i mitt sociala nätverk efter att jag fått min son. Även här kan vi tillämpa klassikern "rensat upp i mina relationer" och drygt 1 år senare är jag nu inte lika driven av att prestera. Jag gör mer saker nu för att jag vill och är intresserad av att göra det för att nå egna mål. Det jag gör är jag medveten om ungefär hur mycket energi det förväntas ta och ge.
Då händer sånt där som jag, en människa med "koll", inte hade räknat med. I detta fall är det 3 stycken universitetskurser som krävt otroligt mycket mer av mig som person än vad jag trott. Speciell den sista, som resulterat i en 18-sidor lång akademisk uppsats, har gjort att jag är både akademiskt och fysiskt helt slut. 
Jag har varit otroligt medveten om att under tidigare perioder i mitt liv så har så mycket av den trötthet jag känt berott på mig och vad jag gjort (oftast för mycket teaterprojekt). Så jag är lite smått chockad över att den här tröttheten faktiskt inte beror på mig! Tyvärr är det det enda positiva med det hela. I övrigt är jag ju trött trött trött vilket även påverkat min familj som jag lever med. 

En annan sak jag funderar över är varför det känns som att de 2 uppgifter jag har kvar att göra kommer att kräva mer energi än det tagit att skriva själva uppsatsen.